Natalie Jonsson: Människan väljer illusion framför sanning

Bild av: Natalie Jonsson

KRÖNIKA. Om det är någonting jag lärt mig under de senaste två åren, så är det att människan oftast väljer en illusion framför verkligheten i sig, när verkligheten blir för obekväm. Hur kommer det sig egentligen?

Innan pandemin var min uppfattning, att människan strävade efter sanningen. Att om vi fick välja mellan det röda, eller det blåa pillret, så hade majoriteten valt det röda. Jag trodde att friheten, var en självklar värdegrund. Men så är inte fallet. Detta är ett ideal, vi intalar oss själva.

Faktum är, att så fort vår bekvämlighet hotas, är vi kapabla att offra nästan vad som helst, för att försvara den. Vi gör allt i vår makt för att kunna leva vidare i den trygga bubblan. Människan har en tendens att leva i loops, för att slippa uppleva någonting obekvämt. Detta är en stor anledning till att människans interna evolution, stannat av idag.

Illusion vs evolution

Vi har två olika tillstånd som ofta är grunden till de flesta beslut vi tar: rädsla eller skapande. När vi upplever rädsla, hamnar vi oftast i ett överlevnadstillstånd. Detta leder till att många beslut är baseras på en riskkalkyl och försiktighet. Vår reptilhjärna sitter i rodret för våra liv, och rädslan ligger som underton för alla beslut. Här är trygghet, bekvämlighet och samhörighet det viktigaste för oss, och vi ser världen ur en begränsad lins.

Sen har vi ett annat tillstånd som är den totala motsatsen till rädsla… Detta är ett tillstånd av inre ro, och det är här vi kommer i kontakt med vår förmåga att skapa. Det är här vi kan se både världen och oss själva, med klarare ögon. Och på så sätt, nå självförverkligande och expandera vårt medvetande.

Detta är egentligen det naturliga tillståndet för människan att finna sig i. Det är här vår kreativitet flödar. Det är här vår passion ligger. Det är här vi utvecklas, och naturligt dras åt ett mer evolutionärt perspektiv, än ett självcentrerat.

När vi känner rädsla, har vi också en tendens att sätta upp en mur kring vårt hjärta, och ha svårt att knyta an till andra människor på djupet. Vi ser relationer ur en riskkalkyl, och transaktionellt perspektiv.

Men så fort vi reser oss över det, så skiftar vi ifrån att se verkligheten ur ett problembaserat perspektiv, till lösningsorienterat. Vad innebär det? Jo, vi kan se faror i vitögat, och ta sunda beslut för hur vi ska lösa situationen. Att känna rädsla är de inget fel på, men att vidhålla och stärka den känslan, och basera beslut på den… är en annan femma. Genom ett lösningsorienterat perspektiv, kan vi vara mer grundade i oss själva att ta bättre beslut vid motgångar, istället för att direkt springa till auktoritet för lösningar.

Kan ni se nu varför etablerad media sänder ut rädsla och skrämselpropaganda för varje dag som går? Om man var ute efter att implementera ett nytt form av samhälle, som går emot människans grundläggande fri- och rättigheter, och som man dessutom vet om att människan aldrig hade accepterat ur ett normalt sinnestillstånd… Skulle det inte passa perfekt att presentera oss för världens alla farliga hot dagligen? Det leder till att vi vänder oss till staten för lösningar, utan förmågan att tänka kritiskt och logiskt intakt.

Dessa hot målas oftast upp som större än vad de är, av precis denna anledning. Och vad innebär det? Samhället svämmas över av rädsla. Och vad är det viktigaste för oss under detta tillstånd?

Bekvämlighet och trygghet.

Detta är precis varför så många människor sålde sin frihet för ”trygghet”, under pandemiåren. Vi var några få som reste problematiken med flera demokratiska länder som använde pandemin för att implementera hårdare kontrollåtgärder och totalitärliknande policys. Men få lyssnade. De hörde oss, men de lyssnade inte.

Allt som hotar bekvämligheten i detta tillstånd, distanserar vi oss ifrån. Även om det innebär sanningen. Men detta är självklart ingenting vi erkänner, speciellt inte för oss själva. För vad skulle det innebär för ens egna självbild?

Jag insåg att väldigt få människor har en självinsikt, och är ärliga mot sig själva. Vilket även speglar sig i samhället idag. Detta är i vår natur. Men vi har möjlighet att resa oss över det. Vi har ett högre utvecklat medvetande än liven i djurriket, av en anledning… Vi är här för vår egna evolution.

Men när väldigt få människor i ett samhälle prioriterar sanning, och att se verkligheten med klara ögon – hur tror ni att detta påverkar ett samhälle i sin helhet? Som den spirituella principen brukar säga ”As within, so without”. 

Paradigmskiftet – vilken väg väljer du?

Vi är inne i ett paradigmskifte, där mörkret just nu kommer upp till ytan för att transmuteras till ljus. Ett samhälle kan endast vidhålla en illusion under en viss tid, innan sanningens kraft väller över, och uppenbaras. Väljer man att fortsätta blunda, är risken att man drunkar med  illusionen.

Vi har därför ett val här. Kommer vi att använda denna tid för att se sanningen i vitögat, och följa med evolutionen? Eller kommer vi att göra allt i vår makt för att vidmakthålla illusionen – av rädslan att kliva ur vår trygga loop?

Valet är ditt.

Men kom ihåg… Att sälja sin frihet för trygghet, är inte riktigt trygghet. För utan frihet, kan vi aldrig vara trygga. Så vilken väg kommer du att välja?

Natalie Jonsson

 

 

Redaktionen

Redaktionen

Inloggningsdelen omfattas inte av utgivningsbeviset, var och en ansvarar själva för sina kommentarer

3 Kommentarer

  1. Valde en tydligare väg vid ”svininfluensa-bedrägeriet” år 2009, eftersom jag delar din uppfattning. Sätter värde på din förmåga att beskriva processen. Tack.

Lämna ett svar

Mest lästa nyheterna

Mest lästa krönikorna​